stagesoflife

Inte för att klaga, men livet flyter på ganska bra nu, har ingen hjärtesorg eller ont någonstans, har mat och tak över huvudet, tjänar någon krona då och då, ändå är man inte nöjd...vad har man för fel då?

Nejdå, det är inge fel på en, utan i mitt fall saknas det acceptans, och jag vet det så väl själv. Att bli Gudfar är den största acceptans jag fått nånsin i hela mitt liv, att jag ämnas för någonting som ska vara hela mitt liv och någon annans liv och flera andras liv.

Vidare är det ingen större acceptans, visst, jag har mitt band, de har accepterat mig, jag har mina föräldrar och syskon, och jag har min enda bästa vän och hennes familj och mitt gudbarn. Men vad gör jag om de plötsligt en dag skulle vara borta?

Det är dumt att tänka så jag vet, det ska man aldrig, men en dag i livet är det faktiskt så att det kommer ske.
det har gått ett halvt år av 2012 nu och jag ska summera den på bästa sätt jag kan, med massa massa massa jobb men också min melodifestival upplevelse, att få stå 10 cm ifrån Loreen och samtidigt jobba med så fantastiska människor är underbart.

Har haft världens bästa vecka med mitt band, helt underbart. <3

Ekonomin är inte den bästa, sökte ihjäl mig efter sommarjobb, men fann ingenting och nu är det försent. Så ekonomi är det enda som fallerar men pengar är ju ingenting av värde egentligen som jörgen skulle säga, det är bara en metallbit och papper.

Kärlek, nej ja vet inte om jag orkar bry mej om dej längre, och har framför allt lärt mig att det leder oftast bara till besvär, men visst vore det skönt att ha någon där såklart när nattens mörker falnar som olle jönsson i lasse stefanz skulle sjunga.

Sett mina idoler i hammerfall också, judas priest, confession, miss may I, the ghost inside och parkway drive. Underbart.

Klarade av skolan också, så nu är det bara ett år kvar av det ,sen hoppas jag att världens ska visa mig vart jag ska ta vägen.

För världen är trots allt min lekplats, men just nu är det bara jag själv i sandlådan....