no more mr sad guy
Men ja tänkte bara skriva lite om vad det är jag saknar.
Jag saknar verkligen någon att älska, jag vet att mina vänner älskar mej, min familj älskar mej, jag älskar dem också. Men det är jättebra, och det är bra som det är, men det är kärleken till hon som fattas. Eller snarare hennes kärlek som fattas för mig. Och ja det kan låta så deppigt o så, o visst det är det också, men samtidigt så säger alla "det kommer" hur många gånger har ja inte fått hört det.
Men det är inte det som är bekymmret, visst det kommer väl hända mig med, men det är det att jag förstår inte vad det är jag gör för fel, när jag inte kan få det nu? Jag menar, jag har inte varit på G ens med någon i hela mitt liv. Då börjar jag fundera, vart felet ligger någonstans. Jag tycker själv att jag är öppen och trevlig, snäll och visar hänsyn. Är inte den vackraste på jorden, men det får duga så som det är, kan ju inte direkt göra något.
Och alla människor attraheras av olika saker, och jag väntar verkligen på o få se vem det är som attraheras av mig.
Dock har jag ännu inte fått höra av någon, lr sett någon hint till att någon skulle gilla mig, jag vet inte varför det blir så heller. Och det är faktiskt en grej som gör mig lite ledsen, att jag inte får njuta av det som de felsta andra njuter av just nu. Ja menar jag kan inte komma på någon i min egen närhet som inte haft någon, eller varit kär i någon.
Och nej, ett förhållande kanske inte är allt, men det är det som fattas för att jag ska kunna bli en hel människa, för det är jag inte, och har inte varit någon gång.
Jag känner igen mig till 100% i din text. Jag är en snart 19-årig tjej och har också varit singel i hela mitt liv. Jag har dock dejtat lite här och där, men det har liksom tagit slut innan det ens börjat, jag har blivit dumpad, ofta för någon annan. Ingen har någonsin varit kär i mig eller visat något intresse för att inleda ett förhållande med mig. Liksom dig har precis alla jag känner haft minst ett förhållande och jag känner mig så fruktansvärt ensam. Det känns som det är något fel på mig, att jag inte är värd att älska. Jag får ofta höra att jag är vacker och en bra människa, men varför vill då ingen ha mig? Det går inte ihop. Kanske har vi båda haft otur, kanske är det något annat. Det sägs ju att det finns någon för alla, men jag börjar tvivla på det. Det är iaf skönt att veta att det finns någon som känner likadant.
