stagesoflife

Inatt var det väl inte så värst glada miner från min sida. Först anklagade du mig för att ha gjort saker jag aldrig skulle göra, sedan påstår du att det inte går att lita på mig och sist men inte minst så säger du "den" grejen.
Jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket känslor som for igenom kroppen de 30 sekunderna jag först lade på telefonen, sen fick ditt sms och sedan svarade när du ringde igen.

Jag förlåter dej det gör jag. Men tro inte att det är en sak som är lätt att glömma. Det gjorde otroligt ont att få veta.
Jag har sagt att jag vill veta sanningen oavsett om det gör ont eller inte.
Det värsta var att du säger att jag inte litar på dej. Och så gör du en grej som gör att "hur ska jag kunna lita på dej nu?"
Det är dags för dej att visa att du verkligen vill det här, jag har sagt att det är dej jag vill ha, och du har sagt att du vill ha mej. Jag skiter fullständigt i vad någon annan tror eller vad någon vet.

Jag vet att du kommer läsa det här, jag vet att du kommer känna något när du ser det här.
Folk kommer fråga som fan, och fundera vad är det nu. Men jag tänker inte svara, för det är bara mellan mig och dig.
Och du ska veta, att ingen är som dig, och ingen kommer vara, och jag kommer inte vara någon annan med dig, förutom just mig själv, för jag älskar dej<3