<3
Att sjunka ner i ensamhetens sjö
dag efter dag i mån som åren skrida,
det är ett vanligt sätt att börja dö,
ej heller ovälkommet så till vida.
Men när du kommer och din milda röst
på nytt i husets tomma tystnad klingar,
jag tackar dig, och i mitt frusna bröst
befriar hjärtats fågel sina vingar.
Kommentarer
Trackback